DesireeCarolina

Hej hörrni.

Tänker inte ta upp exakt varför jag skrev som jag gjorde förra inlägget, eftersom vi alla redan vet vilka det angår.

(om du inte vill se det jag skriver i den här bloggen så läs inte, det är här jag skriver ner mina tankar och nämner jag inga namn vill jag inte att någon ska känna sig personligt träffad heller. Nog vet jag att man skaffar sig en bok som man låser in om man inte vill ha läsare. Men somsagt ber jag inte någon att läsa heller.)

Hursomhelst så ska jag försöka vara stark och glömma allt som hänt, men jag är som dom flesta tjejer vilket gör det ganska svårt.
Jag är otroligt känslig. Och nej, det har ingenting med min självkänsla att göra, jag har för mycket bra folk runt om kring mig som förstärker det. Utan denna känslighet sitter i hjärtat, och jag hatar att bli feltolkad. Jag är en tjej som har mycket åsikter när det väl kommer till kritan, men jag hatar konflikter, och det har slagit tillbaka många gånger. Tycker jag något är fel säger jag det först till en person jag litar på för att jag hatar att visa mig arg på folk/vänner. Men jag säger ändå sedan som det är till personen i fråga och det kanske inte är alla som vet det. Det är alltså min svaga sida, och det är inte alltid rätt. Jag hatar att göra folk illa.
Men alla lär vi oss av våra misstag och jag vet att många av oss tjejer är ganska lika när det gäller det här. ingen är perfekt.

Men den här gången gör det mest ont, för att folk bestämmer sig för att verkligen tolka saker på fel sätt istället för att ta reda på fakta innan. Och har man rent mjöl i påsen skulle man nog heller inte ta åt sig negativt av ett känslomässigt inlägg, speciellt inte i sin väns blogg.

Sist men inte minst tycker jag inte heller att man påpekar folks självkänslor gång på gång. Tomt prat kanske, jag är absolut ingen expert men.. det är nog då det är dax att kolla sig själv i spegeln och ställa samma fråga?

Jag är inte perfekt, och det är inte ni heller. Och egentligen är väl det ganska bra?
Dock är tystnad nog något av det jobbigaste som finns och det tär något otroligt.

Jag har inte gjort något fel och det vet både ni och jag. Ända "felet" är att jag är starkt känslomässig, men herregud, det är vi ju allihop.

Det här var allt jag hade att säga och från en sak till en annan, jag är sjuk och lungorna känns tunga, så nu ska jag dricka upp mitt té och gå och lägga mig.

Jag älskar människor. / Desirée